Infranord, som fram till 2010 hette Banverket Produktion, har hand om underhåll och nybyggnation utefter järnvägen. I Värmland och Dalsland jobbar sammanlagt ett 100-tal personer med ban-, el- signal- eller telearbete. Varav 60 i Kil.
På lördagen hölls för första gången ett öppet hus på anläggningen där, med det uttalade syftet att öka intresset för järnvägsarbete.
Platschefen Sven-Erik Ljung såg till att sätta upp ett antal stationer med olika aktiviteter: allt från signaldemonstrationer till spårsvetsning och upphissning i liftmotorvagn.
Vidar och Verner Reijers, fem respektive sju år, följde med mamma Rebecca och fick läge att testa just det sistnämnda äventyret med kompisen Marcus Örtendahl, 13:
– Det var häftigt, vi var jättehögt! jublar Verner.
Rebecca Reijers ler brett och avslöjar en liten baktanke:
– Jag jobbar själv som konsult inom branschen, vi får väl se om jag inte kan få in dem på det här spåret så småningom. Det här borde inte vara nån nackdel, haha...
Järnvägsbranschen i stort omfattar cirka 300 företag med sammanlagt 25 000 anställda, och trenden ser likartad ut över hela linjen. Personalkadern åldras, återväxten är knepig. Med en prognos på 50 procent pensioneringar inom det närmaste decenniet krävs insatser på alla fronter.
Arbetsledaren Malin Grahn menar att mycket handlar om att visa upp fördelarna så att ungdomarna får upp ögonen för yrket.
– Tekniken har gått framåt enormt och arbetsuppgifterna är väldigt varierande. Vi ser också att riksdagen och regeringen satsar stora pengar på järnvägen, man vill ju öka kollektivtrafiken. Det kommer att finnas mycket jobb i framtiden – och bra möjligheter att avancera.
De anställda? Tja, det verkar inte ha några invändningar. Johan Fredriksson är med sina 26 år lite av en junior på Kilsanläggningen, men han har inget annat än lovord för sitt yrkesval:
– Jag har varit här i tre år och fortfarande är ingen dag är den andra lik, man får göra mycket utejobb och det är sköna gubbar i arbetslaget. Jag kan verkligen rekommendera det.