Detta med anledning av att det toalettpapper hon köpt, som tillverkats av företaget, inte håller "den kvalitet jag som konsument förväntar mig". Det rapporterar nyhetsbyrån Sirén på måndagen.

I anmälan till ARN skriver kvinnan dessutom att hon tidigare klagat direkt till företaget, men att de nekade henne ersättning "med anledning att jag reklamerat 17 gånger tidigare, på ungefär samma fel".

Nu vill hon att företaget ska skicka henne ett kuvert för svarspost så att hon kostnadsfritt kan skicka in en rulle för dem att undersöka. Hon vill också få kompensation i form av 50 kronor – kostnaden för en förpackning innehållandes fyra rullar toalettpapper.

Arbetsmiljöverket gjorde i mars en inspektion av ett boende inom omsorgen i Kils kommun, vilket resulterade att man fann brister i arbetsmiljön för de anställda. Enheten har oklarheter i hur rutiner av olycksfall och tillbud ska rapporteras, samt ett handlingsprogram för beredskap och krisstöd. Sex krav ska åtgärdas och redovisas till Arbetsmiljöverket, senast den 16 augusti då ett uppföljande besök kommer att göras.

Kils kommun ska då redovisa hur man uppfyllt kraven och hur personalen har varit delaktig i genomförandet av de åtgärder som gjorts. Vid besöket framkom det även att det förekommer stress och en hög arbetsbelastning i verksamheten.

– Självklart tar vi Arbetsmiljöverkets påpekande på allvar. Några av åtgärderna jobbar vi med redan och vi har en heldag inplanerad där vi kommer att ha utbildning i bland annat det krav som finns i riskbedömning om ohälsa. När det gäller utbildning i förflyttningsteknik så genomför vi den fortlöpande, säger Rickard Odin, enhetschef, Kils kommun.

Spårfelet ställer – otippat nog – till det rejält i trafiken och innebär stopp i trafiken mellan de båda stationerna.

Trafikverket uppger att stoppet kan påverka följande stationer: Badabruk, Bäckebron, Edsbjörke, Frykåsen, Ivarsbjörke, Ingmår, Kil, Kolsnäs, Lysvik, Oleby, Rottneros, Sunne, Trångstad, Tolita, Torsby, Västra Ämtervik, Öjervik.

För ytterligare info: trafikverket.se

– Det var en snattare som satte sig i motvärn när personalen försökte stoppa henne, säger Stefan Wickberg, polisens pressinformatör.

På grund av att kvinnan inte lät sig gripas kategoriseras händelsen som rån.

Vid 13.30 var polisen fortfarande kvar på platsen.

– Det ser mycket bättre ut nu än när vi talades vid förra gången. Vi har fått in mycket jobb, kvinnan som körde bilen jag frontalkrockade med har tagit tillbaka sin överklagan och jag kan få mitt skadestånd på 25 000 kronor av henne. Det kommer förstås att ta tid, då det blir ett kronofogdeärende. Jag har även fått lite plåster på såren-pengar från försäkringsbolaget, säger Lars Vendel.

Läs också: Efter krocken – nu kan han tvingas lägga ner sitt företag

Lars Vendel är inte nöjd med den ersättning han fått av sitt försäkringsbolag Länsförsäkringar, och han kommer att driva processen om en ersättning vidare.

– Jag orkar inte ens prata med försäkringsbolaget längre. Mitt ombud får ta hand om resten av försäkringsfrågorna med dem. Jag tycker att det är futtigt att betala ut 15 000 kronor i inkomstbortfall som jag fick i samband med olyckan, säger Lars Vendel.

Framtiden för företaget Vendel Guitar ser mycket bättre ut nu och trots att Lars smärta i högerhanden blivit värre börjar han planera för framtiden.

– Smärtan har till­tagit och jag är sjukskriven på 50 procent. Nu ska jag till en neurolog som ska undersöka mig. Det stöd jag fått från alla och min familj under de här månaderna är ovärderligt, säger Lars Vendel.

Ann-Louise Samuelsson är sedan den 15 januari ny vd för Kilsbostäder. En kvinna som vet vad hon vill med livet och känner sig redo att ta tag i det nya jobbet.

– Jag har funderat länge på att flytta söderut. Den mörka årstiden i norr började kännas tröttsamt. Så jag sökte olika arbeten och när jag var här på anställningsintervju kände jag att här skulle jag trivas. Så jag blev väldigt glad att det blev så, säger Ann-Louise Samuelsson.

Ann-Louise Samuelsson har tidigare arbetat inom bostadsbranschen som vd för Arvids­jaurbostäder och en tid inom Försvaret.

– Jag gillar att Kils kommun har en sådan framåtanda. Vilken resa den här kommunen har gjort med att få en stabil och god ekonomi att stå på. Kommunen ser positivt på framtiden och investerar i byggandet av nya bostäder, ta Lövenstrandsområdet till exempel. Jag ser verkligen fram emot att arbeta här och att jag snart ska jag även flytta in i min nya bostad, en villa, nära kontoret så jag kan promenera hit. Kil passar mig perfekt att bo i och jag tror det är lättare att skaffa sig ett nytt umgänge på en liten ort, istället för att bo i Karlstad. Sen är villapriserna betydligt billigare i Kil än i Karlstad. Vill du åka in till Karlstad så finns det väldigt bra kommunikationer som tar dig dit snabbt och effektivt, säger Ann-Louise Samuelsson.

Meningen var att Ann-Louise skulle ta en av de två motorcyklarna som står kvar uppe i Luleå och åka första långfärden för året under valborgsmässohelgen. För att åka motorcykel är en av hennes största fritidssysselsättning.

– Nu blev det inte så för jag har inflyttningsdag i min nyköpta villa då. Men det kommer fler tillfällen och det finns många fina motorcykelvägar i Värmland. Idag har jag två stycken Suzuki mc, en sportig och en glidare. Tidigare hade jag fyra stycken, men det får räcka med två nu, säger Ann-Louise Samuelsson.

Ann-Louise tillbringar även mycket tid bakom kameran då att fotografera är ett stort intresse, ett intresse som går väldigt bra att kombinera under en motorcykeltur ute på landsbygden.

• Vad har du för målsättning med ditt nya arbete som vd för Kilsbostäder?

– Att tillsammans med våra hyresgäster skapa mötesplatser så vi inom bolaget får en dialog med de som bor i bostadsområdena. Jag gillar det fysiska mötet mellan människor. Jag vill även utveckla ett fortsatt möte mellan oss och kommunen och näringslivet i kommunen. Bolaget har ett välunderhållet bostadsbestånd vilket gör att vi kan bygga nytt för framtiden. Det hindrar inte att jobba för att få in andra aktörer på marknaden när det gäller bostadshus i kommunen, säger Ann–Louise Samuelsson.

Hösten 2014 var Byalaget i Fagerås säkra på att bensinmacken vid det gamla värdshuset skulle öppna igen. Men den juridiska biten om vem som skulle stå för en sanering om det i framtiden skulle bli aktuell, har dröjt. Nu är alla juridiska problem klara och byalagets ordförande Johnny Olsson kan dra en suck av lättnad.

– Det tog sin lilla tid. Men det är bättre att alla papper är klara så det inte blir några bekymmer i efterhand. Det känns väldigt skönt att kunna säga att vi nu är säkra på att inom tre veckor så kommer det att gå att tanka i Fagerås igen, säger Johnny Olsson.

Det gamla värdshuset och bensinmacken var väldigt nedslitet när byalaget på orten köpte det av den tidigare ägaren. En affär på 600 000 som kunde bli möjlig tack vare den miljon som byalaget fick av Kils kommun hösten 2013.

I fredags monterades vindskyddet över pumparna och i nästa vecka så kommer ytan att asfalteras.

– Därefter ska räddningstjänsten komma hit och göra en slutbesiktning och när de har gjort det kan vi börja sälja bensin, berättar Johnny Olsson.

För invigningen har byalaget stora planer och vill vänta med den tills restaurangdelen i det gamla värdshuset är färdigrenoverad.

– Vi har skrivit ett avtal med den som ska driva restaurangdelen. Vi har det mesta klart och det som återstår är bland annat att kakla köksdelen och lägga ett nytt golv. Utrusningen har vi på ett lager så det behöver inte dröja allt för länge innan vi kan ha en stor invigningsfest. Vår förhoppning är att kommunalrådet Georg Forsberg ska vara den som tankar först och att landshövdingen Kenneth Johansson klipper invigningsbandet, berättar Johnny Olsson.

Kilsbostäder AB har länge haft planer på att bygga för nya hyresrätter i kvarteret Timmermannen. Nu är spadtaget för det nya sexvåningshuset snart verklighet och mycket tack vare att Kils kommun går in med ett borgensåtagande på 28 miljoner kronor och att det finns ett intresse för hyresrätter i Kils kommun. För området finns en detaljplan godkänd för att uppföra ett sex våningshus och i området står redan två bostadshus.

Tanken är att det nya sex våningshuset ska byggas på gräsytan vid Hagagatan/Långgatan och ska ha en fasadbeklädnad av tegel eller puts för att smälta in i den miljö som finns i området.

– De undersökningar som Sweco gjort på marken visar att i ett av de borrhål som gjorts hittades föroreningar. Nu kommer vi gräva bort 50 centimeter av jorden för att få bort de föroreningarna, sen kan vi börja bygga, berättar Ann-Louise Samuelsson, vd Kilsbostäder.

Kilsbostäder har 250 personer som står i kö för en hyresbostad i kommunen och att bo centralt är mångas önskemål.

– Kvarteret Timmermannen ligger central bra till och med de planer kommunen har med att utveckla Storgatan och ett nytt resecentrum så finns det ett stort intresse för att bo i centrum. Vår bostadskö förnyas var sjätte månad så det är en aktuell kö, men jag brukar säga att en bostadskö inte säger så mycket. Men det behövs fler hyresbostäder i Kil det står i varje fall klart, säger Ann-Louise Samuelsson.

Vittnet tar kontakt med polisen som strax därpå kommer till platsen.

Polisens hundförare spårar och påträffar två män, 29 respektive 31 år gamla.

De två männen grips efter att det framkommer att de plockat på sig runt 60 fälgar som de planerat att stjäla.

Männen är nu anhållna och misstänkta för stöld.

Mörkret ligger kompakt runt Torsby C när tåg 8944 rullar ut från perrongen klockan 05.56.

Knappt 25 av de 200 platserna är upptagna, men innan vi når Karlstad kommer de flesta vara fyllda av värmlänningar på väg till jobb eller skola.

Nu råder lugn och tystnad i de två vagnarna. Utspridda på olika sätesrader sitter resenärer med slutna ögon, många med hörlurar, en och annan med en bok. Andra med telefonen i högsta hugg.

Fryksdalsbanan mellan Torsby och Karlstad är en av centralnerverna för arbets- och studiependling inom länet.

Varje år görs runt 300 000 resor på banan och den mest frekventerade är just 05.56-avgången med ett snitt på 146 dagliga resenärer.

– Banan är väldigt viktig för Fryksdalen. Många åker till sina arbeten och till gymnasium och universitet som inte finns i andra orter än i Karlstad, säger Värmlandstrafiks tågchef Per Sidetun.

I sig är sträckan en och en halv timme dånande naturupplevelse, en pastoral odyssé som breder ut sig i gryningen för den som orkar vara vaken.

Vi slickar Frykens östra sida, så nära att småstenarna vid strandbrynet siktas som dova små fläckar under vattenytan, och några kurvor senare kliver vi in i kohagar och vidsträckta ängder fonderade av blånande skogar i gränslandet mellan natur och horisont.

Längre söderöver är banan intimt inlemmad i den värmländska landsbygden. Nyvakna vårträdgårdar och boskapsgårdar framträder en efter en genom den lättande morgondimman. Sträckningen omnämns ibland som Sveriges vackraste tågbana, men den pittoreska inramningen rymmer också det som är Fryksdalsbanans akilleshäl.

Trafikverket, Region Värmland samt Sunne och Torsby kommun har anslagit sammanlagt 140 miljoner för upprustning för banan som är i STORT behov av underhåll.

Till att börja med är banan oelektrifierad, vilket enkom medger dieseltåg och lägre driftsäkerhet. På sina ställen har underhållet varit så eftersatt att banan för något år sedan fick stängas temporärt, och bitvis råder ännu viss hastighetsinskränkning.

Med några kilometers mellanrum passerar vi gamla stationsbyggnader med flagande färg och övergivna väntrum som adderar till den trolska men bedagade atmosfären, ty turen är på många vis en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet då banan en gång anlades av Kil-Fryksdalens Järnvägsaktiebolag.

När tåget gör sitt första stopp 06.14 i Lysvik rullar vi på i 80 kilometer i timmen och Torsbytjejen Amanda Söderlund, 19, som studerar på Karlstads universitet, funderar över frågan vad som är viktigt med tågpendlingen. Hastigheten, den som många vill höja till 110 kilometer i timmen är inte prio för Amanda.

– Tågen går tätt och bra. Jag åkte buss från Torsby till Hagfors när jag gick på gymnasiet, då fanns inte lika många tider att välja på. Alternativet nu hade varit att flytta till Karlstad och det vill jag inte, jag tycker att det fungerar bra så här. Sedan bekvämligheten – det är rätt skönt att sätta sig på tåget och ibland sover jag, ibland pluggar jag, säger Amanda.

Ute har det ljusnat betänkligt när vi rullar in på stationen i Sunne 06.32. En strid ström av vuxna och skolungdomar äntrar tåget och den förut så sövande stämningen bryts av lågmält sorl och rörelse. Tågvärden Anna Eriksson säger att de cirka 50 resenärer som nyss klivit på brukar vara betydligt fler.

– Från Sunne och ned mot Karlstad brukar tåget vara helfullt. Det här är ett riktigt pendlartåg, alla har sina månadskort och periodkort. Om fordonet är trasigt har vi en ersättningsbuss som går direkt från Sunne till Kil och en som stannar på de mindre hållplatserna.

Efter Sunne håller vi något högre hastighet, 90 kilometer i timmen. Samtidigt går det inte mer än några minuter mellan stoppen: till Rottneros är det bara fyra minuter, och till nästa hållplats därpå, Öjervik, är det ytterligare fyra minuter.

Christina Cervin, som ansluter i Sunne för att åka till Karlstad där hon jobbar på bank, anser inte att den kvart man tror sig kunna spara i restid genom att höja banhastigheten och stänga hållplatserna i Kolsnäs, Rottneros, Öjervik, Frykåsen och Trångstad är särskilt viktig.

– Nej, så ego får man inte vara. Det är viktigare att tänka på de som bor på landsbygden och värna den, anser hon.

I stället värdesätter Christina Cervin andra faktorer och väljer tåget trots att hon förlorar en timme i tid jämfört med att ta bil.

– Det är skönt och billigare än att ta bilen. Jag hade även kunnat tänka mig att åka buss.

– Det jag tycker är viktigast är att om man ska satsa på kollektivtrafiken ska man göra det fullt ut. Det borde finnas något mer tåg runt sju på kvällen. Alla har olika arbetstider och för miljöns skull är det också bra om man kan öka kollektivtrafiken, fortsätter hon.

I Bäckebron väntar vi i fyra minuter medan tågklareraren släpper förbi morgonens första tåg från Karlstad. I mitten på nittiotalet växlades tågen om för hand men nu sköts allt med en datoriserad process från den lilla kontrollbyggnaden i änden av perrongen.

– 05.56-tåget från Torsby är ju det stora pendlartåget. På avgången 06.59 från Karlstad brukar det också vara mycket folk upp till Sunne, berättar Anna Eriksson samtidigt som vi ser norrgående fordon – också det hyfsat välfyllt – passera utanför fönstret.

Med två nya passagerare ombord går färden vidare. 06.59 har vi nått Frykåsen där ett tiotal pendlare, de flesta skolungdomar, ansluter.

Anton Magnusson, 14, Alfred Bodin, 13, Jimmi Nilsson, 14, och Olivia Asplund, 15, går samtliga på Sannerudsskolan i Kil och tar tåget dagligen.

– Vi kan ta buss. Men den brukar inte vara lika pålitlig, det kan vara förseningar där. Det är lättare att åka tåg och vi är på skolan halv åtta och börjar åtta, det är perfekt, säger Anton Magnusson.

Mellan Sunne och Kil stannar vi sju gånger. Stoppen utgörs av mindre hållplatser där enstaka resenärer går på, undantaget Frykåsen.

Dikotomin, den som delar politiker, branschföreträdare och värmlänningar, rör glesbygdens möjligheter och rätt till nära förbindelser obeaktat lönsamhet kontra effektivare järnvägsnyttjande och kommunikationsförutsättningar för de Nordvärmländska noderna Sunne och Torsby. Implicit: är det försvarbart att stanna var fjärde minut för att plocka upp två resande per hållplats?

Anna Eriksson, trafikvärden, säger:

– Det är inte konstigt att just de hållplatserna är utpekade. Torsby, Lysvik, Sunne, Västra Ämtervik, där kliver det på många resande. Vid de andra är det några trogna. I Trångstad är det max en eller två, i Öjervik har vi några varje morgon. Jag tycker att vissa tåg kan stanna på alla hållplatser, vissa kan vara mer snabbtåg och stanna vid färre stopp.

Tågchefen Per Sidetun är dock av motsatt uppfattning. Han menar att vetenskapliga rön stödjer en tidtabell med stabil struktur.

– Det viktigaste för att få resenärer att välja tåget som transportmedel är att det gör likartade stopp och går med likartat mellanrum mellan tågen. Missar man sitt tåg vid tre behöver man inte stressa när man vet att det går ett klockan fyra. Det har det gjorts universitetsstudier på.

Han fortsätter:

– Värmlandstrafik är till för alla. Men det innebär inte alltid att man har sin hållplats utanför dörren. Somliga får ta sig en bit och jag förstår att det inte är roligt om man måste ta sig en kilometer i stället för hundra meter till närmsta hållplats.

En av de stängningshotade, Öjervik Station, ligger längst ned mot Fryken i änden av en knixig grusväg.

Inledningsvis var den inte med i Värmlandstrafiks utredning som ligger till grund för förslaget om förändrad stoppstruktur, och för något år sedan sökte bolaget EU-stöd för upprustning av stationshuset och åtgärder för plankorsningen. Men då länsstyrelsen slog ned på planerna förhalades ärendet och den mångmiljonrenovering som Värmlandstrafik nu ensamt skulle få bekosta anses inte vara ekonomiskt försvarbar i förhållande till resandeunderlaget.

I dag utgörs hållplatsen av en gul liten väntkur som ersatt den tidigare stationsbyggnaden från 1928. Denna med tillhörande dansbana står fortfarande kvar ett stenkast bort och förestås numera av hembygdsföreningen.

Alldeles bredvid ligger också numera insomnade Malvikens ångsåg och tegelbruket. På 1930-talet gav Öjervik arbete åt 200 personer. Här fanns här smedja, kolmilor, timmerskilje, AB Svensk Lövindustri, två sågverk och hyvleri, runt vilka knutpunkten en gång byggdes upp i främst godstrafikhänseende.

Med stationshuset och tegelbrukets ståtliga skorsten inom samma blickfång är det inte svårt att föreställa sig hur järnvägen en gång var byns epicentrum. En brun, övervintrad midsommarstång omkullvält på dansbanan och en rostig dressin bakom de nedlagda tillverkningslokalerna bidrar dock till att ge platsen en postindustriell lyster.

I Trångstad, sista stoppet före Kil och likaså en av hållplatserna som kan försvinna, är det ännu stillsamare. Den folkpark som förr om åren drog dansanta ungdomar till trakten låg alldeles bakom spåret, men är i dag ersatt av ett boningshus. På perrongen finns en minimal stationsbyggnad med en rapplig träbänk.

Mer än så är det inte.

Nu har vi bara sju minuter kvar till Kil där vi sedermera rullar in 07.16. Vid den här tidpunkten stannar tågen mot Karlstad var tionde minut och Anna Eriksson berättar att resenärerna helt enkelt kliver ombord på första bästa.

Av färden återstår 13 minuter och goda vännerna Rebecca Johansson och Andreas Delvert kommer båda vara på respektive jobb inom en halvtimme.

– För mig som jobbar i stan är det väldigt fördelaktigt att ta tåget. Man slipper leta parkeringsplats, bilköer och slipper trafiken på hemvägen, säger Andreas Delvert.

Båda framhåller ekonomin som en betydande anledning för kollektivt resande. Andreas Delvert säger att han tjänar in bilkostnaderna på 13 tågresor med månadskort medan Rebecca Johansson understryker frekvensen som haken.

– Visst är det skönt att slippa bilen, men det som gör det är att tåget går tillräckligt ofta så att det blir värt att ta det. Att man kan vara flexibel även med tåg, säger hon.

De nämner Värmlandstrafiks satsning på vikbara lånecyklar konstruerade för att ta ombord på tåget som ett positivt pendlarvärde.

– Jag känner folk som avstår för att det blir för stor tidsstress att ta sig till och från stationen. Ett cykelavtal hade varit väldigt bra, säger Andreas Delvert.

Under tiden vi pratar susar Skåre och Råtorp förbi utanför fönstret. Sedan saktar tåget ned och på utsatt tid 07.29, drygt 1,5 timme efter avfärden från Torsby, stannar vi vid Karlstad C.

Medan resande efter resande kliver ut i den råa luften tar Anna Eriksson en sista runda bland sätena för att samla in skräp och väcka eventuella sjusovare. Hon ler och vinkar hejdå:

– Det var det, nu är jag klar för i dag.

Startskottet på en ny dag har gått. Även om morgonen redan varit igång i ett par timmar.

Avbrottet berodde på att en svan flugit in i en ledning som går över E45:an, strax norr om Frykerud.

– Den flög in i en stor 130-kilovoltsledning, säger Jonatan Björck, pressansvarig på Ellevio och berättar att det är sådant som händer då och då.

Det var en boende i området som sett det inträffade och meddelat Ellevio.

– När svanen hade ramlat ner hade det börjat brinna i gräset, så han hade släckt en liten gräsbrand också, säger Jonatan Björck.

Totalt blev ungefär 5 600 hushåll utan ström en stund men vid 11.30 var strömmen åter till hushållen.

I ett pressmeddelande meddelar kommunen att strömavbrottet, som orsakades av en svan, påverkade vattentrycket i Högboda och Nilsby. Det är också de områdena som nu bör koka vattnet.

Kommunen kommer placera ut vattenkärror vid skolan i Högboda och vid krukmakeriet i Nilsby.

För mer information, se Kils hemsida.

Tre godkända vattenprover behövs för att häva kokningsrekommendationerna. Kils kommun lämnade in första vattenprovet under onsdagen, det andra på torsdagen och lämnar in det tredje under fredagen. Provsvaren väntas komma om tre dagar, vilket betyder att ett godkänt svar kan ges tidigast på måndag eller tisdag.

Under helgen kommer vattenkärrorna att finnas kvar vid skolan i Högboda och krukmakeriet i Nilsby.

Mer information kommer under måndagen den 2 maj klockan 15.00.

Den som är beredd att betala 375 000 kronor får utsiktstornet, ett övernattningshus, utedass och en liten uteplats med tak.

Ända sedan 1930-talet har platsen varit ett populärt utflyktsmål för allmänheten, berättar Christer Öhman. Fortfarande händer det att folk kommer dit.

– En gång när vi kom dit var det ett gäng där som hade party. Det är ett väldigt kul ställe om man vill träffa mycket folk, säger han.

Själv köpte han det 2004, lite som "en rolig grej".

– Men nu bor vi inte så långt därifrån och har knappt tid att åka dit. Då blir det tyvärr lite eftersatt.

Under åren har han försökt att hyra ut stället, men då har folk ringt och velat köpa det.

– Min tanke är att det är bra om någon är där och grejar och visar att det är aktivitet där. När vi köpte det såg det ut som en soptipp, det blir ju så om det går långa perioder innan man tittar till det, säger han och avslutar:

– Det finns möjligheter för den som är intresserad. Det som framförallt är trevligt är ju utsikten.

Polisen kunde gripa en man efter en mindre spaningsinsats på fredagen. Han sitter nu anhållen misstänkt för brott mot alkohollagen.

Hur stort tillslaget var är polisen förtegen om men det ska ha krävts en mindre lastbil med släp för att transportera bort alkoholen när den skulle beslagtas.

Lars Vendel överlevde frontalkrocken, men olyckan har medfört stora ekonomiska förluster för hans företag Vendel guitar. Under påskhelgen funderade Lars på om han skulle orka och ha de ekonomiska förutsättningarna att driva sitt företag vidare. Samtidigt som orken har tagit slut att driva försäkringsärendet vidare vill han att hans kunder ska veta hur den ekonomiska situationen är för företaget.

På måndagen tog han beslutet att berätta om sina tankar och kampen för att få ut en ekomonomisk ersättning som skulle ge honom ett drägligare liv från länsförsäkringar. Inlägget på Facebook hade på tisdagseftermiddagen nått över 200 000 läsare.

– Jag är bitter och arg. Men är tacksam att jag gick relativt helskinnad ur olyckan, men det har vänt upp och ner på min tillvaro och kostat mig bra mycket över 100 000 kronor. Plus allt tjafs med försäkringsbolaget. Jag förlorade allt jag hade i säkerhet och kommande affärer. Fortfarande lider jag av sviter i min högra hand som gör att jag inte tillexempel inte kan hålla i vissa av de verktyg som jag måste använda i mitt arbete. Nu har min läkare sagt att smärtan kommer att gå över så jag hoppas på att det blir så, säger Lars Vendel.

Från länsförsäkringar har Lars fått ersättning för sveda och värk med 3 600 kronor plus för de kläder som blev förstörda vid krocken.

Den kvinna som körde bilen som Lars krockade med var vid tillfället drogpåverkad och har döms till åtta månaders fängelse och ska betala ett skadestånd till Lars på 25 000 kronor. Skadeståndsersättningen har överklagats av kvinnans advokat.

– Åklagaren har sagt till mig att det hjälper mig inte att överklaga skadeståndet. Kvinnan har inga pengar och det skulle bara kosta mig ännu en ekonomisk förlust från min sida. Nu har en advokat kontaktat mig och erbjudit mig sin hjälp, massor av folk har ringt och vill ha sina gitarrer lagade och de finns de som har swishat bidrag till mig. Jag är tacksam för den hjälp man erbjuder mig och hamnar jag på noll utan några skulder så kanske jag kan fortsätta att driva mitt företag, säger Lars Vendel.

– Jag tycker att när jag är ett offer i en trafikolycka som jag inte har orsakat, så skulle det vara en statlig myndighet som skulle träda in med ersättning, säger Lars Vendel.

Gith Arnoldsson är gruppchef för personskador vid länsförsäkringar i Värmland och bekräftar att hon känner till ärendet.

– Vi har hand om ärendet och arbetar med det skyndsamt. Det finns möjlighet för egna företagare att få en ersättning för utebliven vinst/fasta kostnader alternativt lejd hjälp. Detta ska styrkas via en deklaration och sjukintyg som vi måste få in och sen kan även en nedsatt arbetsförmåga som är bestående ersättas. Vi hoppas att vi kan komma fram till en lösning som är bra för alla parter, säger Gith Arnoldsson.

Händelsen utspelade sig i Kil vid 01-tiden, natt mot söndag.

Polisen fick uppgifter om att skotlossning skett, och när de kom till platsen anträffade de ett hagelgevär som den 45-årige mannen som bor i huset inte har licens på.

Vad mannen ska ha skjutit mot är oklart, eventuellt har han avlossat skott i luften.

Mannen grips och är misstänkt för brott mot vapenlagen.

Det började längs med järnvägen mellan Deje och Molkom vid klockan halv två på tisdagseftermiddagen.

– Det var ett tågsätt som hade något fel så att gnistor slog ut undertill och tände eld på gräset, säger Björn Johansson räddningschef i beredskap.

Branden spred sig snabbt.

– Det var en riktig skogsbrand och det fanns byggnader som var i fara. Men vi lyckades avstyra den och inga hus kom till skada, säger Björn Johansson.

En del fasader besprutades med vatten för att skyddas från att ta eld och en civil helikopter hjälpte till att vattenbomba skogsområdet.

– Nu är det släckningsarbetet färdigt och vi har lämnat över ansvaret till skogsägaren.

Vid åttatiden på onsdagskvällen startade en brand vid rälsen vid Eda Glasbruk.

– Det var ett tåg som satt eld på gräset så vi begärde tågstopp och fick stopp på tåget vid Ottebol, säger Sören Olsson, räddningschef i beredskap i Arvika och Eda.

När den branden väl var släckt blossade det upp ny eld öster om Arvika.

– Det var vid tio elvatiden ungefär som vi fick larm om att det brann vid järnvägsrälsen mellan Edane och Kil. Det var lokföraren själv som hade upptäckt att det började brinna efter tåget, säger Sören Olsson.

Branden sträckte sig cirka en kilometer utmed rälsen.

– Det blåste i riktning mot ett hus i Gunnarsbyn så vi fick börja med att släcka det området så att det inte skulle sprida sig till huset. Men det var aldrig någon fara för huset utan branden var förhållandevis lättsläckt.

Tåget hade även satt eld på sträckor mellan Högboda och Kil och där bekämpades elden av räddningstjänstkollegorna i öster.

– Där har det tagit sig igen nu på morgonen så vi har åkt tillbaka för att eftersläcka, säger Björn Johansson, Karlstadsregionens räddningstjänst.

Vid halv åtta på morgonen kom ytterligare ett larm om att en brand hade uppstått invid järnvägen i Ärtetan.

Bränderna har medfört att tågtrafiken har stått still på flera sträckor under natten. Vid lunchtid meddelade dock Trafikverket att det var klart för trafik mellan Kil och Edane men att det kommer att vara fortsatta störningar till och med i eftermiddag på sträckan Kil och Oslo.

Många av Kils skolungdomar deltar såklart och vill försöka hjälpa till att slå det nuvarande officiella rekordet, som sedan 2003 innehas av Schweiz. Där sprang 207 979 unga på 1 381 olika platser i landet.

I Kil kommer mellanstadieeleverna att springa på banor runt Dallidenskolan och arrangören Kils orienteringsklubb kommer att ha funktionärer längs banan som hjälper barnen. Deltar gör elever från Stenåsenskolan, Dallidenskolan, Sannerudsskolan, Vikstaskolan, Högboda, Fagerås och Tolita.

Över hela världen deltar mellanstadieelever under World Orienteering Day den 11 maj med hopp om att slå ett nytt världsrekord. Om det blir de svenska eleverna som samlar ihop flest deltagare och slår Schweiz världsrekord återstår att se efter dagens skolorienteringsdag.

Ett fästingbett förändrade Pia Sahlin Brunsells liv. Efter sju år med smärta i kroppen, känslighet för ljus och svårt att hålla balansen, börjar livet återvända. Nu startar hon ett eget företag.

– Jag kallar honom ”Orvar” fästingen som den där dagen i juli 2009 bet mig i armen och spred sitt ”gift” i min kropp. Först förstod jag inte varför jag mådde så dåligt men efter några veckor konstaterades att jag fått borrelia, berättar Pia Sahlin Brunsell.

– Ryggmärgsprovet visade att jag drabbats av neurolios borrelia. Men någon vård fick jag inte. Det var en väldigt jobbig tid både för mig och min familj. Jag tycker att vi i Sverige inte tar borrelian på allvar. Om du har blodgrupp negativ så har du mycket lättare att drabbas om du får ett fästingbett, säger Pia Sahlin Brunsell.

Hon har sakta kommit tillbaka till det aktiva liv hon levde innan ”Orvar” kom in i hennes liv. En aktiv yrkeskvinna som arbetat inom försvaret, jobbat inom socialförvaltningar i Kil, Kristinehamn och senast som socialdirektör i Karlstads kommun. Förändringen kom när Pia för ett och ett halvt år sedan tog kontakt med en privatläkare som skrev ut medicinen Doxyferm till henne.

– Många läkare är försiktiga med att skriva ut Doxyferm. Min läkare frågade om jag hade en känslig mage, men det har jag inte så då skrev han ut det och sa ”Pia jag ska göra dig frisk”. Nu har jag återfått balansen och känner mig så mycket bättre, berättar Pia.

Tillfrisknandet fick Pia att åter ta upp det hon brinner för – att arbeta för människors välbefinnande. Tillsammans med väninnan Tora Eriksson har hon suttit många timmar och skissat på idéer till det som nu blivit företaget Papaver, som betyder vallmo på svenska.

– Nu kan jag känna en arbetsglädje igen och börja med det jag alltid gjort att få människor att må bra. Ingen ska känna utanförskap. När jag arbetade som socialdirektör skrev jag en bok om hur vi arbetade inom socialförvaltningen i Karlstad. I den kan du följa med på en resa från en förvaltning med dåligt självförtroende och stora underskott till en förvaltning som visade överskott och en personal som trivdes på jobbet. Nu vill jag komplettera den boken, säger Pia.

Målsättningen Pia Sahlin Brunsell har med sitt nystartade företag är att skapa en röd tråd som ger människor ett välbefinnande genom att inspirera och ge individuell rådgivning inom ledarskap med fokus på socialt arbete som skapar tillväxt.

– Jag kommer att öppna en gårdsbutik på Bomstad där jag bland annat är återförsäljare för Fryksta krukmakeri. När Tora och jag träffas flödar det av idéer så var vi landar är svårt att säga. Tora står med fötterna på jorden och jag flyger, säger Pia som känner att livet återigen är värt att leva.

Men att påta i trädgården som har varit en favoritsysselsättning aktar hon sig för. Sju års kamp mot borrelian räcker och nu ser hon framåt att återigen ge andra människor en tillvaro att njuta av i såväl arbetet som vardag.